Sorg :'(
Idag är det sorg och tårar som beskriver dagens status och många dagar framöver.
Inatt vaknade jag av ett telefonsamtal som förvandlade mitt liv till en mardröm och sen dess har tårarna runnit.
Mellan klockan 2 och 3 inatt födde Wicky ett litet hingstföl men tyvärr var han död. Bara ngn timme innan födseln om ens det har han troligen avslutat sitt liv utan att ens få se dagens ljus. Sorgen över detta är olidlig, den som tar det bäst av oss alla är Wicky själv vilket gläder oss men det är fruktansvärt tungt nu.
Under ett års tid har jag förberett mig och längtat efter honom. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på hur han skulle se ut eller hur han skulle vara. Det är som att jag har byggt ett band till honom och även om jag inte fick träffa honom så älskar jag mitt föl. Det är världens finaste föl i mina ögon. Det är mitt och Wickys föl. Jag hade nästan helt bestämt mig för att han skulle heta Weni Widi Wici som betyder jag kom jag såg jag segrade på latin och även om han inte finns längre så är han en segrare för mig.
Det är kanske svårt att förstå hur man kan tycka om ngn som inte finns men för mig har han funnits i mina tankar och i mina drömmar. Jag brukar fantisera om honom men har inte ens en gång tänkt på att slutet skulle bli såhär. Jag har känt honom sparka i Wickys mage och jag har pratat med honom från andra sidan hennes stora tjocka mage. Jag vet inte om han har hört mig men jag hoppas det och vill att han ska veta att han är otroligt saknad och älskad här på jorden.
Han är min egna lilla ängel nu, mitt första och troligen sista föl. Jag kommer aldrig att glömma honom, aldrig någonsin. Jag hoppas innerligt att han vilar i frid i himlen och ser ner på sin mamma som skulle blivit den bästa mamman i världen.
Ni får en bild på Wicky som efter omständigheterna mår bra och det är det allra viktigaste, jag älskar henne till månen och tillbaka och tillsammans ska vi ta oss igenom detta <3
