...
Idag är jag ledig vilket jag inte varit på över 3 veckor så ganska skönt. Men också första dagen på länge som jag hinner känna efter. Idag är jag otroligt deppig över att jag missar scandinavium... Första som inte kvalade liksom. Jag gjorde en otroligt stor tabbe i semifinalen som jag borde varit utan. Hade jag varit en halv sekund snabbare hade det räckt ändå..Kommer klandra mig själv länge för detta!
Topanga är skadad och jag oroar mig väldigt över henne. Något känns inte bra och det gör ont i mig att veta att hon har ont...
Jag saknar att rida och tävla Britt som kommer vara borta länge. Många tankar snurrar i mitt huvud angående henne och jag hoppas innerligt att hon kommer tillbaka.
Tiden går också så satans fort... kan den inte bara slå ner på tempot? jag är rädd för framtiden och vill inte alls tänka på den. Om ngn frågar mig om den blir jag arg men jag menar inte att vara arg. Jag är bara väldigt rädd och orolig. Jag vill leva i nuet och låta framtiden komma som den kommer men ngt säger mig att med snart 2,5 häst att betala för måste jag ha en plan för att kunna få mitt liv att gå runt. Men jag låter det vänta tror jag, jag vill vara här och nu och göra det bästa av vad jag har precis nu!
När jag är hemma kan jag heller inte låta bli att sakna hästen som jag ser upp till och som är en idol för mig. Ghisela är en på miljonen och jag vill aldrig leva utan henne... <3
Jag älskar dig min vän, jag älskar dig med hela mitt hjärta och det kommer jag alltid att göra <3