Malin Åkerström

Jag saknar att rida min Wicky, nu är det 4,5 månad sen jag sist satt på hennes rygg. Jag rider mycket och det är tur men jag saknar att rida på min häst, min framtidshäst, min häst som jag bestämmer över och som jag får göra som jag vill med. Jag saknar glädjen Wicky har när man rider och som smittar av sig på mig, trycket i hennes galopp och hur jag tillsammans med henne känner att jag klarar allt. När jag sitter på hennes rygg kan jag styra på vilket hinder som helst och det känns varken högt eller svårt för det är den inställningen hon har. Wicky är övertygad om att hon är störst, bäst och vackrast. Trots hennes vilja av stål har hon ett hjärta av guld. Hon är speciell min fina häst men jag älskar henne och alla hennes sätt att vara på. Snälla bli frisk min älskade tokiga Wicky <3