Malin Åkerström

Om ja skriva allt jag har fått uppleva detta år så kan jag skriva en hel bok. Så många av mina drömmar har slagit in så jag kan knappt tro att det är sant och jag får fortfarande nypa mig i armen för att veta att jag inte sover. I de hela 20,5 år jag har levt här på jorden så har detta utan tvekan varit det allra bästa.

 

Jag har haft ett stall fullt med hästar att träna och tävla på, vänner och familj som stöttat mig genom allt och ett fantastiskt team omkring mig. Jag har levt mitt drömliv fullt ut och ur denna dröm vill jag aldrig vakna.

 

Höjdpunkterna är helt klar Falsterbo, SM, 150cm-starter, placeringarna i 145cm, Falun och Norge. Men jag värdesätter även högt att jag har fått Calida som min egna häst och alla nya människor jag har lärt känna. På runsten har jag älskat i princip varje dag. Alla träningar och allt har varit grymt och jag har lärt mig och utvecklats massor både som ryttare och människa.

 

Jag har varit på stora tävlingar och samlat på mig oförglömliga minnen och en mängder av priser under detta år. Tävla är det allra bästa jag vet och jag har tävlat nästan var och varannan helg runt om i hela landet i år med en massa olika hästar.

 

 Många av mina nya vänner har tagit en stor plats i mitt liv och somliga hoppas jag finns kvar för all framtid. Mina vänner från förut har funnits och stöttat mig i min satsning trots att jag har spenderat på tok för lite tid med dem. Jag vet att när jag är nära döden någon gång om länge så kommer jag minnas detta år. Jag ska minnas det med glädje, jag ska vara stolt över hur jag vuxit i mig själv, jag ska minnas allt precis allt och jag ska göra det med ett stort leende trots lite motgångar.

 

Redan i Januari kom den första motgången... Wicky skulle ställas av 1 år och har bara 50% chans att bli frisk igen...ett besked jag aldrig skulle kunna tackla utan mina fantastiska hästar på runsten. I februari bröt jag armen och var livrädd att bli av med mitt jobb. En jobbig konvalescent för mig som tog hårt men skam den som ger sig, två veckor senare tävlade jag 5 hästar i Märsta och vann min livs första 130cm med Ghisela. Jag höll mig frisk ända till november då jag bröt handen riktigt illa och fick opereras. Denna tid har varit ett helvete för mig och jag har mått dåligt.. Men inte har det varit några världskatastrofer egentligen. Oavsett vad så vet jag att jag kommer igen för jag kommer aldrig ge mig.

 

I somras startade vi ett försäljningstall och jag har fått lära mig att hantera att hästar kommer och går. Jag hatar när hästar jag har lämnar mig men jag vet att jag måste kunna hantera det för att kunna hålla på med hästar i framtiden också. Det är tufft då jag fäster mig lite för mycket för mitt eget bästa vid hästar jag har att ta hand om. Men jag har lärt känna många fantastiska hästar utöver de jag redan hade när året började. Varje häst som har kommit har bidragit med rutin och lärdom till mig och det är ngt innan annan kan lära mig. Det är lärdom ingen kan ta ifrån mig heller.

 

Trots att detta år har varit mitt livs bästa går jag snart in i det nya året med tron om att det kan bli lika bra. Älskar mitt liv och vill aldrig sluta leva såhär!

 

Extra mycket vill jag tacka Ghisela, Summer, Diva, Britt och Topanga som ´gjort så sjukt mycket för mig <3 Min chef för allt han gör för mig, Jenny för att vara min stöttepelare i vått och torrt och mina vänner som står ut med mig och aldrig gnäller <3