Det jag saknar mest just nu...
Är att sitta på min Wickys rygg. Det är det bästa som finns och på den ryggen trivs jag bättre än på någon annan plats i världen. Hon är ofta vild, man kan inte alltid stanna, hon kör sitt race och fina övergångar och sådant finns inte i hennes värld för att inte tala om skritt och trav. De har hon alltid tyckt är meningslöst eftersom det finns galopp. Det är klart att det är kämpigt ibland men jag rider alltid denna häst med ett leende. Oavsett hur hon är så får hon mig att skratta. Hon är så rolig att rida så varje gång jag sitter av längtar jag till dagen efter. Hon är bäst och jag älskar henne med hela mitt hjärta! Jag önskar att jag inom en snar framtid får sitta på henne igen. Det är det jag drömmar om på nätterna och tänker på på dagarna!
Här är en bild som verkligen får mig att inse att även om hon är jobbig så kan jag inget annat än att le för jag älskar henne precis som hon är <3
