Min kung!
Det var så nära att han hamnade i min ägo men nu är det så långt borta. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och hur det hade kunnat vara. Jag älskar honom och känslan att sitta på honom i luften över ett hinder är en känsla jag är rädd att jag aldrig kommer få uppleva igen. Vi gick igenom otroligt mycket under de 8 månaderna jag hade honom. Det var mycket jobb på marken och mycket kämpande för att bara komma upp till ridhuset men alltid så värt det. Jag ångrar inte en sekund av jobb på hans rygg.
Han var med mig vid bilolyckan och det var då jag började insé hur mycket han faktiskt betyder för mig. Rädslan att förlora honom var fruktansvärd och hade det hänt honom något hade jag aldrig förlåtit mig själv.
Trots hur han var att rida på marken hoppade han bättre än någon annan häst jag sett/ridit. Han levererade med felfria rundor och rosetter tävling efter tävlng. Han är KUNG!
Han är otroligt lätt att rida på hinder vilket har gett mig ett väldigt bra självförtroende som jag har tagit med mig till andra hästar. På hans rygg kan jag allt och när vi ska in på banan finns det bara glädje. Vi jobbade som ett team och jag kände mig hemma på honom.
För ett år sedan hade han inte gjort någonting. Vi har jobbat från botten till toppen och lagt grunden för att han ska kunna bevisa vilken stjärna han är. Jag vet att han kommer att synas på det riktigt stora tävlingarna i framtiden och jag ska med glädje och stolthet över att ha fått lagt grunden för honom och fått rida honom titta på och se min kung fortsätta att leverera. Jag hoppas att han får chansen att bevisa sin kapacitet och sitt fantastiska psyke för det är något utöver det vanliga. Jag kommer alltid minnas våran tid och det kommer jag göra med ett leende på läpparna. För mig kommer han alltid vara min Ramius, min kung <3
