Sweet As Candy <3 2011
detta år gick inte våra mål i uppfyllelse. Men vi har ändå haft så sjukt roligt tillsammans. Första målet om att hon skulle finnas hos mig hela året förstördes den 1 augusti när gud tog tillbaka sin finaste ängel. Vi har endast gjort 2 tävlingar på grund av att hon var skadad hela våren. Veterinären ville dömma ut henne för tredje gången men vi ville inte ge upp. Även den gången visade Candy sin kämparglöd och styrka och blev frisk mot alla odds. Jag gjorde ett helt nytt träningsprogram för henne så att jag skulle slita på henne så lite som möjligt. Jag red på olika underlag varje dag och tränade väldigt målmedvetet. I början av sommaren gjorde vi vår sista tävling tillsammans och var felfria och placerad i en lätt a.
Under sommaren njöt jag över att få rida min fina ponny. Jag trimmade henne som tusan så att hon skulle vara i toppform till höstens tävlingar. Hon var rena drömmen att rida och min kärlek till henne var starkare än någonsin. Jag visste att det var slutet på vår karriär men jag skulle ändå inte sälja henne. Hon betyder mer än tävlingar hit och dit för mig. Jag avstod hellre en annan häst att tävla på om jag fick behålla min Candy. Vårt band är något jag aldrig tror någon kommer förstå. Jag offrar livet för denna älskade varelse.
Hon gav mig så mycket glädje här i livet. Varje dag när jag åkte hem från stallet längtade jag till dagen efter för att få vara med min bästavän. Hon förstod mig och jag förstod henne, vi var ett team.
Candy var min trygghet, den enda som alltid fanns där och den enda som oavsett vad kunde få mig glad!
När mamma ringde och berättade om Candy när jag var i Grekland rasade mitt liv samman, allt blev svart och tomt. Sedan dess har jag kämpat för att ta mig igenom denna livskatastof som är den största som hänt mig. Candy har lärt mig det mesta av det jag kan, hon har tagit mig hit till den jag är idag, hon har gett mig så mycket stöd, kärlek och lycka. Nu har hon även lärt mig vad saknad är, hon har lärt mig att varje sekund utan henne känns som en evighet, hon har lärt mig att blicka framåt och fortsätta kämpa. Jag önska dock att jag hade samma styrka som hon hade.
Nu finns hon inte längre men för mig lever hon vidare i mitt hjärta och i mina tankar. Där finna alla våra dagar tillsammans förevigt bevarade. Jag älskar henne något obeskrivligt mycket! <3
Under sommaren njöt jag över att få rida min fina ponny. Jag trimmade henne som tusan så att hon skulle vara i toppform till höstens tävlingar. Hon var rena drömmen att rida och min kärlek till henne var starkare än någonsin. Jag visste att det var slutet på vår karriär men jag skulle ändå inte sälja henne. Hon betyder mer än tävlingar hit och dit för mig. Jag avstod hellre en annan häst att tävla på om jag fick behålla min Candy. Vårt band är något jag aldrig tror någon kommer förstå. Jag offrar livet för denna älskade varelse.
Hon gav mig så mycket glädje här i livet. Varje dag när jag åkte hem från stallet längtade jag till dagen efter för att få vara med min bästavän. Hon förstod mig och jag förstod henne, vi var ett team.
Candy var min trygghet, den enda som alltid fanns där och den enda som oavsett vad kunde få mig glad!
När mamma ringde och berättade om Candy när jag var i Grekland rasade mitt liv samman, allt blev svart och tomt. Sedan dess har jag kämpat för att ta mig igenom denna livskatastof som är den största som hänt mig. Candy har lärt mig det mesta av det jag kan, hon har tagit mig hit till den jag är idag, hon har gett mig så mycket stöd, kärlek och lycka. Nu har hon även lärt mig vad saknad är, hon har lärt mig att varje sekund utan henne känns som en evighet, hon har lärt mig att blicka framåt och fortsätta kämpa. Jag önska dock att jag hade samma styrka som hon hade.
Nu finns hon inte längre men för mig lever hon vidare i mitt hjärta och i mina tankar. Där finna alla våra dagar tillsammans förevigt bevarade. Jag älskar henne något obeskrivligt mycket! <3