Malin Åkerström

Jag är 19 år gammal och lever det många skulle tycka och även jag ett drömliv. Jag jobbar med det jag älskar mest och mitt liv känns oftast som fritid dygnet runt, kanske inte när klockan ringer klockan 07.12 men det är bara ca 10 min det inte känns så längre. Att det är tufft kan jag inte neka till. Det är hårt arbete och långa dagar. Ofta jobbar jag övertid och hinner inte med allt jag vill. Men varje stund på vardera hästs rygg påminns jag av att det är detta jag vill. Jag har 7 hästar i stallet att rida och 7 hästar jag verkligen trivs med på ett eller annat sätt. Alla är otroligt olika men alla är de fantastiska.

Jag har varit här i ca 7 veckor och min resa har bara börjat. Flera drömmar kan gå i uppfyllelse och jag lär mig nya saker varje dag, nya erfarenheter samlas i mitt bagage. Redan dag 1 växte jag när jag helt ensam utan att känna någon tog mitt pick och pack och flyttade hit. Jag är en människa som har jobbigt för stora förändringar, som är feg när det gäller nya saker eller bara att ringa folk som jag inte känner. Men denna dag växte jag och mitt självförtroende höjdes lite på den punkten.

Jag har tagit ett stort kliv framåt i livet. För ca 6 månader sen var min skräck att gå ut skolan och inte veta hur det skulle bli och vad jag skulle göra. Nu ligger jag här i min säng i mitt nya hem och känner mig lugn över tillvaron. Jag har flyttat hemifrån, lever ett eget liv, försörjer mig själv och min häst. Jag är på den fronten självständig. Men på många sätt känner jag mig liten.

Jag är en människa som behöver mycket stöd från mina nära och kära för jag är i grunden ganska osäker. Inte när det gäller allt men i en del sammanhang. Jag vill aldrig göra fel eller ta strider utan bara göra mitt bästa varje dag. Om något går fel blir jag ledsen eller om någon inte är nöjd med mig. Jag behöver min mamma, pappa och mormor för att få mig att känna mig bra när jag tar ett felsteg eller så. Nu bor jag långt borta från familjen även om det absolut kan vara längre. Varje gång jag kommer hem vill jag stanna för jag trivs hemma, för att inte tala om hur bra jag trivs hos Topanga. Varje gång jag åker från henne bränner tårarna bakom ögonlocken för jag tycker att jag sviker henne. Men jag tror hon förstör och när jag landat lite mer här kommer jag kunna åka hem mer. Trots detta känner jag hur rätt det är för mig när jag återvänder hit. Man kan inte få allt man vill och man måste kämpa för att nå sina drömmar.

Jag kom hit ensam, men jag är inte ensam längre. Matilda är här och gör allt så mycket bättre. Jag lever ett lyxliv med alla dessa hästar på denna fina anläggning. Jag ska kämpa för att nå mina mål och jag vet att det kommer komma tuffa dagar då jag bara vill begrava mig eller nått men jag vet också att dessa dagar kommer vara värt det.

Malin Åkerström siktar mot stjärnorna för att kanske landa i trädtopparna och hon har bara börjat sin resa i sitt nya liv med sin nya vardag.