Topanga 2011
Under 2011 har vi gått igenom mycket, både bra och dåliga saker. Men vi har uppnått något som verkligen har fått min själ att fyllas av glädje. Vi har börjat samarbeta som ett team. Vi har kommit väldigt nära varandra, hon litar på mig och jag litar på henne. Detta hände under våren och sommaren. Candy var skadad och allt fokus la vi på henne. Hon fick åka på alla tävlingar och alla träningar, hon fick alla trimpass i ridhuset och alla mysiga uteritter. Jag hade bara henne att fokusera på i ridningen. Tävlingarna gick då som bäst och vi red några 130 med mycket bra resultat.
Men sen gick något snett, Topanga skadade sig och Candy försvann föralltid. Mitt liv rasade samman och jag hade mentalt en lång väg tillbaka till ytan, jag låg på botten och mitt liv var bara mörkt och tomt. Detta påverkade självklart mitt band som jag och Topanga byggt upp.
Men hon fanns där för mig varje dag 7 dagar i veckan och hon var den enda anledningen till att jag inte gav upp. Hon fick mig att ändra inställning till livet och fortsätta min väg mot toppen. Hennes band till mig var inte lika starkt eftersom hon kände hur jag mådde och med skadan i bakhuvudet hade hon säkerligen inte heller det så lätt. Men eftersom hon är världens underbaraste häst tog hon mig tillbaka till ytan vilket var en lång och jobbig väg. Men hon lyckades och nu känner jag känslan jag i våras kände när jag red henne och flög över hinder efter hinder. Vårt band är starkare än någonsin till varandra. Vi jobbar med självförtroendet på topp igen och med detta ska vi börja ett nytt år med nya mål och nya möjligheter.
Detta år har vi trots alla hinder på vägen nått våra mål och jag har insett att jag inte kan leva utan den här hästen. Hon betyder precis allt för mig!