Malin Åkerström

Förra helgen avslutade vi utomhussäsongen på Sundbyholm. Lördagen blev en dag att minnas och glädjas över länge tack vare fantastiska Vera. Min syster Maria följde med mig som groom på lördagen och det var tur för det blev en intensiv dag med 6 starter på 3 hästar.

 

Diva hoppade 115 och 125cm. Vi inledde med att hoppa hem seger nr 13 sen i april i 115 klassen. Hon var lite tittig för att det blåste så mycket men ändå helt med på noterna. I 125 klassen red jag på henne ordentligt för jag ville sätta mod i henne men det blev lite fel för hon var verkligen modig och med mig. På två linjer där man kunde rida på mellan 6 och 7 galoppsprång red jag fram på 6 steg vilket gjorde att hon blev lite platt och rev varav det ena var en kombination så tre nedslag blev resultatet. Jag borde alltså ha tagit tillbaka och ridit mina 7 steg för att spänna bågen i henne bättre men en det var en bra runda inför framtiden. Hon var glad och är hon glad så är jag det också. Hon behöver också vänja sig vid att hoppa lite större hinder för att veta vart hon har bommarna lika bra som i 110-120 klasser. Tacksam över hur hon försöker och krigar med mig mer och mer.

 

Virus hoppade 130 och 140cm och inledde med en superrunda i 130 som räckte till tredjeplatsen i ett stort startfält. Den rundan hade jag en så himla bra känsla i. Det kändes som att varenda galoppsprång stämde, alla språng blev bra och det kändes så enkelt. I 140 rundan fick vi lite slut på bränsle och de sista två bommarna föll samt ett i början på banan där jag gjorde en ryttarmiss. Början på banan kändes bra och det flöt på fint, men när klasserna blir större handlar det om så små marginaler. Idag var det inte stolpe in för oss helt enkelt. Virus behöver rutin i dessa klasser och precis som Diva lära sig hur mycket han behöver hoppa.

 

Vera min magiska Vera hoppade 130 avd b och sedan debuterade vi 145cm. I 130 klassen hoppade hon en lugn och stadig felfri runda. Det känns lyxigt att få styra runt en häst i 130 som gör det lika lätt som en promenad i parken. Jag tar vara på varenda språng på hennes rygg. En bra inledning inför 145-klassen. Hindren känns stora när man skrittar runt inne på banan inför en stor klass på en häst som är under 160cm men när jag styr henne mot hindren så krymper de. Vera var magisk i hennes första svårklass. En liten liten touch in i trekombinationen gav oss 4 fel men jag kunde inte vara mer glad eller nöjd. Att få rida svårklass igen och faktiskt äga en halv svårklasshäst är verkligen en dröm. Jag vet inte hur jag ska tacka Vera för allt hon gör för mig.

 

På söndagen åkte vi tillbaka till Sundbyholm jag och Maria och med oss hade vi Lady och Luna. Maria red 120 + 125 på Lady och var felfri och placerad 7a i båda klasserna. Så duktiga och Lady är verkligen härlig som sällan sätter en hov fel. Luna hoppade en 110-klass och gjorde vår allra bästa runda med felfritt resultat. Alla galoppsprång satt där de skulle och ridbarheten kändes riktigt bra. Hon har hoppat 4 110 klasser nu och samtliga felfria. Hon kommer endast hoppa en till klass i år innan vi tränar på inför nästa år. Hon hade kanske kunnat hoppa 120 nu men jag vill verkligen bygga upp en bra och stadig grund så vi avvaktar med 120 till nästa år. Hennes inställning och positiva anda är något utöver det vanliga så jag värnar oerhört om den.