Malin Åkerström

Vilken helg det blev på alla sätt och vis. Jag har laddat och längtat till denna tävling sedan i maj då jag sökte ledigt för att kunna delta hela helgen. Att komma till Runsten är som att komma hem, i över två år så var det ju mitt hem. I onsdags anlände jag och med mig som tävlade hade jag Vera, Diva och Luna. Jag hade även med mig Cara som skadat ytterligare ett ben och behövde träffa Håkan och som tur var så var Håkan tävlingsveterinär. Jag flyttade in i Jennys fina hus tillsammans med Jenny, Håkan och två supergulliga tjejer som jobbar på Runsten. Två hästägare hörde av sig och frågade om jag kunde tävla deras hästar och självklart kunde jag det. Ju fler desto bättre är mitt motto när det gäller hästar.

 

Jag tävlade en grön häst vid namn Sweet Jump "Sessan". Joggade henne lite lätt och tävlade sedan 100 110 och 110 under fredag och lördag. Jag tror att det var hennes livs första 110 klasser. Hur som helst en väldigt söt liten häst som hoppade felfritt i 100 cm och hade ett ner i båda 110-klasserna. Jag är tacksam över förtroendet att få styra runt Sessan som så snällt gjorde vad jag bad henne om.

 

Jag tävlade en skimmel hingst vid namn Oscar Wao som jag faktiskt har följt på avstånd sedan han var 2år gammal och jag har känt hans ägare som också är uppfödare sedan min tid på Runsten. Vanligtvis tävlar hon Oscar själv men hon hade brutit några revben så jag fick rycka in. Vi hoppade 100cm första dagen och dagen efter 120cm. Oscar hoppade felfritt i båda klasserna och blev placerad som nr 6 i 120-klassen. Vilken häst, han är bland det bästa som jag har suttit på. Det var riktigt roligt att få uppleva en sådan häst med en toppen ägare.

 

Luna hoppade tre klasser 100cm 110cm och 110cm. Vilket även för henne var hennes livs första 110-klasser. Hon rev ut ur kombinationen i 100cm då hon är inprogrammerad på att det ska vara 1 galoppsprång i en sådan men denna hade två så det blev lite trångt. Sedan hoppade hon båda sina 110-klasser felfritt. Den här hästen är den vettigaste, vänligaste och gladaste jag haft. Jag är så glad över att hon har kommit till oss och att mamma också finner glädje i henne. Både jag och mamma var väldigt nere i samband med att Isas ridskor lades på hyllan men det känns så mycket lättare när Luna blev så väldigt mycket mer än vad vi förväntade oss. Jag älskar verkligen Luna och hennes inställning till allt.

 

Diva vann sina två första klasser 110 och 120cm. Hon kändes väldigt glad inne på banan och det är så roligt att hon gör om det gång på gång. Inför hennes andra klass tyckte jag dock inte att hon var riktigt med mig på framhoppningen. Diskuterade med henne ägare som ville att hon skulle hoppa 130 sista dagen i alla fall. Han tog det på sin bekostnad så det vara bara att ge det ett försök. Hon var inte med mig på framhoppningen men började bra inne på banan tills jag kommer för kort in i en kombination och hon sprattlar i oxern ut. Där kom den osäkerhet hon fått under sin tid hemma på Runsten efter förra gången jag hade henne fram. Hon tackade för sig helt enkelt men hoppade ett sista hinder innan vi lämnade banan vid hinder nr 7. Jag önskar så att hon inte hade hoppat 130-klassen. Men med en resultatlista med 10 segrar av 17 starter så förstår jag att hennes ägare ville att vi testade och han tackade mig för det. Det är alltid lätt att vara efterklok. Nu får Diva några veckor hemma att rehabilitera detta så hoppas jag att hon kommer tillbaka med den fighting spirit som hon har uppvisat de senaste tävlingarna. Hon betyder så mycket för mig och att hon har levererat så som hon har gjort hittills är fantastiskt efter den hon var när hon kom hem till mig i April.

 

Största stjärnan under helgen får min fantastiska Vera. Även om hon inledde helgen med att slita sig och springa lös runt gården och sedan få in en fullträff med 20mm gräsbrodd på mitt lår så blir hon alltid förlåten när hon hoppar som bara hon kan. Vi inledde med en 130-klass och jag red en lugn och balanserad skolrunda och Vera hoppat dubbelt felfritt. Vi hoppade sedan 140cm som Vera bokstavligen flög runt i också felfritt med en tid som räckte till en sjunde plats bland ett bra startfält. Det går inte att beskriva känslan att styra runt denna lilla lilla häst inne på tävlingsbanan. Det är min favoritkänsla och så himla häftigt. Hon är verkligen magisk. Vera fick ledigt från sin sista klass då hon hoppat så otroligt bra och för att det blev några extra vilodagar pga hennes sår nära inpå tävlingarna. Jag spar på henne till Högbo v.34 då hon hoppar en 140 med winning round.

 

Helgen var verkligen så bra även om det också var sjukt stressigt att hinna med alla starter som ofta krockade med varandra. Jag är så glad över att mamma var med och hjälpte till hela helgen. Det var tre dagar spenderade med mitt drömliv och på min drömplats. Jag är så otroligt glad över hur hästarna presterade men jag åkte ändå hem lite sorgsen. Jag har längtat så länge efter den här tävlingen och helt plötsligt så var den över. Det kommer nya tävlingar men Runsten är speciell.