Malin Åkerström

Det är min andra arbetsvecka efter semester som har startat igång. Jag jobbar kort vecka för på onsdag efter jobbet åker jag till Runsten med Vera, Diva och Luna för att tävla hela helgen. Virus kommer på lördagen och så ska jag tävla en ny häst så det ska bli väldigt roligt. Sen ska jag bo hos världens bästa Jenny så helgen kommer bli hur bra som helst.

 

Förra veckan fick Vera en smäll på ett framben så hon har haft ett sår som gjort benet mer likt en elefants än en hästs. I fredags gick vi i skogen och klättrade i backar, i lördags började vi likadant och sedan longerade jag henne i trav och galopp en stund vilket har gjort att benet är i sin normala storlek igen och igår trimmade jag igenom henne lite mer ordentligt. För Vera gäller det att ha gjort av med så mycket energi som möjligt innan hon åker på tävling så jag gissar på att jag får trimma på henne lite mer i några dagar för att få överskottsenergin under kontroll. Men skönt att hon är back in business och kan följa med i helgen. Diva känns pigg och väldigt glad till livet för tillfället så jag hoppas att hon fortsätter att kännas så även under helgen. För henne är det ju hemmaplan. Sist jag tävlade henne på runsten för 2 år sedan så vann hon 130cm och kom 3a i 140cm. Nu hoppar vi betydligt mindre klasser men känns hon som hon gjort nu så är 130 cm inte så långt borta. Luna jobbar jag mycket grunder med för där finns det fortfarande mycket att jobba på. Eftersom hon är så stor och bara 5år gammal så är hon lite som en vinglig hundvalp. Jag tycker att hon är fantastisk, så positiv, vänlig och arbetsvillig. Hon behöver tid för att växa i sin kropp och bli stark men vägen dit känns så himla rolig just för att hon är så glad och positiv till allt man ber henne om.

 

I lördags efter att ha fixat alla hästar hemma + ridit ett par galopphästar så styrde jag bilen till landet och kom ut dit vid lunchtid. Cara, Lisa och Amy är kvar där ute med mamma men min saknad efter dem var så stor så jag var tvungen att åka dit. Jag blir varm i hela själen av att få krama om Amys hals och spendera tid i hennes närhet. Kärleken till henne är något alldeles extra. Alla tre fick varsin pysselstund och massa extra morötter. Amy och Lisa fick även skritta ett varv med sadel och sadelgjord. Ingen brydde sig över huvudtaget. Världens bästa och mest lätthanterliga 1-åringar. För ett par veckor sedan åkte de stora lastbilen för första gången och klev rätt på trots att de aldrig sett något liknande. De är så trygga och så himla bra på alla sätt och vis. Men om jag får gissa så blir Lisa den lättaste att rida in. Hon är mildare i sitt sätt att vara så de flesta tycker mer om henne. Hon kommer mjukt med sin mule och lägger på ens axel och bara står och myser medan Amy gärna vill busa. Tur att Amy kan både kramas och pussas på kommando för annars är hon helst inte stilla.

 

Jag spenderade ett dygn på landet tillsammans med mamma och mormor och aldrig har en jag känt mig så ledig en helg. Det kändes återigen vemodigt att åka hem från landet för snart är sommaren en minne blott. En sommar på landet är verkligen oslagbar. Med åren så lär jag mig verkligen att ta vara på alla dagar jag kan där ute. Jag har också lärt mig att det inte gör något ifall någon släktmedlem inte är där men om mormor inte är där så är det verkligen något som fattas.