Träning för Lotta
Jag måste inledde med att berätta om min träning för Lotta idag med Contendra. Den gick verkligen inte perfekt men jag känner mig så stolt över min häst i efterhand och ännu mer stolt för varje gång jag tittar på filmerna. Idag hoppade vi för första gången ute i år på Vällstas fantastiska utebana. Tendran var avspänd och bra idag. Men vi gjorde också något vi aldrig har gjort tidigare, vi hoppade en lång bana på 140cm. Med ett avbrott blev min bana 16 hinder lång. Debuten kan vara närmare än först beräknat och eftersom jag känner min tendris så vet jag att vi tränar oss in i nya höjder innan vi startar det på tävling. Vi skuttade runt banan med 8 fel. Ett nedslag då jag kom lite nära på ett räcka och tendris är lite ovan med den nya höjden. Sen fick vi sent i banan en tvärvändning. Jag låg trångt och släppte allt vad stöd heter och Tendran kastade sig ifrån hindret då hon är lite feg men det var okej för jag förtjänade det mer än väl. Det gjorde att min bana blev extra lång då jag tog om linjen innan eftersom det var där hon rev. Men vi avslutade med 7 grymma språng och de andra 7 sprången i början av banan var också riktigt bra.
Tack Contendra för att du är precis som du är, för att du accepterar mig för den jag är och för att du gör mitt liv så oerhört spännande, lärorikt och värdefullt. Jag älskar dig min vän<3
I stundens hetta när jag var och red banan var jag besviken. Jag är en tävlingsmänniska och en motgång är aldrig kul. Men jag har lärt mig att snabbt vända det till något bra. Jag tar till mig, gör om och gör rätt och då går allt som på räls igen. På en så lång bana på relativt stora hinder och på orutinerade tendris så var det ju egentligen super. Jag är nöjd över att jag faktiskt kan ge mig fan på att rida bättre nästa gång jag kommer på ett hinder efter ett misstag. Jag är stolt över Contendra som ALDRIG gör samma misstag två gånger i rad. River hon ett hinder så gör hon det aldrig nästa gång hon kommer och man känner verkligen hur hon ger allt i nästa språng. Hon vill vara felfri och det är därför hon också är lite feg. Hon kraschar inte och känner hon att något sådant är på gång när hindren är på en nivå hon inte är van vid så flyr hon. Men det är bra för vi kompletterar varandra, jag är modig och jag kan föra över det till henne samtidigt som hon för över lite omdöme till mig. Vi är ändå ett team jag och tendris, vi förlåter varandra för våra misstag och vi släpper det och går vidare. Vi lär oss av våra missar och vi försöker igen.
Men hon är svår Contendra. Hon är inte lik någon annan häst jag någonsin har ridit på, inte ens pyttelite. Hon är av en egen sort och det är svårt för andra att förstå känslan på henne. Det har tagit tid att förstå henne för mig som snart har ridit henne i två år och jag gör fortfarande missar då jag inte alltid förstår henne. Att förmedla känslan till tränare och andra är svårt men jag försöker och jag får så bra hjälp av Lotta varje träning.
Jag är numer en perfektionist, jag kommer alltid sträva efter att allt ska vara perfekt och jag tar till mig av allt som varit dåligt för att göra det bättre, för att jag vill bli bättre. Men trots att jag frågar mycket för att försöka få klarhet i det som är svårt så är jag nästan alltid nöjd efter en träning med Tendris. Jag älskar när man får igenom saker och får klarhet i vad som var dåligt och hur man kan göra det bättre. För jag strävar hela tiden efter en förbättring. Min väg med Contendra är lång då hon är svår och jag är oerfaren med en sådan svår häst. Jag får ofta höra att jag borde sälja henne men aldrig av Lotta. Hon förstår att jag vill kämpa tillsammans med Contendra. För mig är Tendran mer än bara ett tävlingsredskap och en häst. Hon är en vän för livet och en individ som gör min vardag till en värdefull sådan.
Idag hoppade vi fler språng på 140cm än vad vi någonsin har gjort. Det är en seger för mig att det trots allt blev så bra som det blev. Det var också ett skönt kvitto på att alla dagar bra som dåliga är värt det och det är även värt det tusen gånger om. Hur knäpp, svår och speciell hon än är så älskar jag den här hästen dag in och dag ut och lite mer för varje dag som går. Jag känner mig stolt när jag sitter på henne och jag vet att alla framsteg och framgångar kommer från ett hårt arbete. Ett hårt arbete från oss både två. För hon försöker faktiskt alltid Contendra och hon är aldrig dum utan bara speciell och rädd. Det är en rädd häst men också en häst med ett gott hjärta. Det är en häst som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta.