Känslor
Sist jag var här i Hammarö vakande jag en natt av ett telefonsamtal som fick tiden att stanna. Ett samtal som är ett av de värsta jag någonsin fått. Mitt föl hade dött. Det låter kanske inte som något så fruktansvärt i mångas öron men för mig var detta nästan som jordens undergång. Jag sörjde väldigt mycket under en lång tid. Fortfarande kan tårarna bränna bakom ögonlocken över saknaden och sorgen över mitt föl som aldrig fick en ärlig chans. Han är min ängel och för mig är han inte död. För mig är han mitt allra första föl och han kommer alltid leva inom mig.
Wicky och jag gick igenom denna jobbiga tid tillsammans. Vi stöttade varandra och vi kom igen. Den bästa presenten jag någonsin fått var när Wicky blev friskförklarad, det var då vi både insåg att vi måste börja leva och glädjas över vårt föl. Vi är stolta över honom och hur fin han var och någon gång ska vi stöta på honom igen.
Wicky har varit så satans vild under igångsättningen så därför har hon varit på landet för att mamma skulle kunna tömköra henne i en period. Sen Wicky kom hem har känslorna för denna häst blossat upp väldigt mycket. För två år sedan hade vi en riktigt bra sommar och hela det året var bra innan hon skadade sig. Det känns som att vi kom ifrån varandra lite under hennes tid på lösdrift trots att jag dagligen var där. Jag tror att det dels beror på att 21 månaders väntan är en lång tid. Känslan att rida denna unika och fantastiska häst svalnade mer och mer hur mycket jag än ville minnas exakt hur känslan var. Men också för att Veterinärerna gav henne 50% chans att bli frisk. Rädslan för att hon inte skulle bli frisk tog över. Jag försökte hela tiden förbereda mig på den dagen för att göra det lättare. Att leva utan min Wicky skulle vara så oerhört svårt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Hon kom när jag hade en jobbig tid och hon gjorde mig lycklig. Hon är ett lyckopiller för mig. Vill inte föreställa mig ett liv utan henne.
I torsdags hoppade jag ett språng på 60 cm och jag skulle kunnat gråta efter och denna gång av lycka. Jag älskar denna knäppa lilla häst. Det känns så overkligt att hon är tillbaka. Som en ny häst men ändå så bekant. Wicky är en drömhäst för mig och hon har en speciell plats i mitt hjärta.
Nu ska vår resa fortsätta och den ska fortsätta på det sättet vi båda älskar mest. Jag börjar känna mig hel igen <3